Inga produkter i varukorgen.
”Internet of Trouble?”
Krönika Kanske blir du precis som jag, snarare trött än inspirerad av allt tjatande om Internet of Things – iot? Man vill liksom skrika – hallå branschen – vi har redan begripit att man kan koppla upp allt och lite till mot nätet! Dessutom vet jag inte om jag vill att alla mina saker ska vara uppkopplande…
Eftersom jag precis som många andra, sedan flera år privat har flera uppkopplade produkter så kan jag konstatera att detta inte är helt okomplicerat. Även om mina uppkopplade prylar var för sig är fiffiga så blir det sammantaget lätt en smula problematiskt. Var och en har sin egen app – var och en sin egen logik.
Dessutom så sköter sig inte dessa tingestar själva. Uppgraderingar, laddning av batterier och installation av sim-kort är några exempel. Men det som sedan tar tid är när man ska ändra på någon inställning…öhh, hur var det man gjorde nu då? Lösenord…hrm…kan inte ändras trådlöst utan måste kopplas direkt till dator. Aj aj. Ta ut simkortet, sätt den i en mobiltelefon och lägg in ny kod. Men sedan kommer frågan vad jag ska med all information som jag kan få ut. Bra att ha, tja kanske. Men ju mer information, desto mer tid får jag lägga ner för att begripa. Eftersom praktiskt taget alla produkter nu ska kopplas upp mot nätet känner jag mig lätt vimmelkantig.
Men nu handlar väl Internet of Things inte om mina mer eller mindre onödiga prylar utan om helheten som kan skapas när varenda detalj är uppkopplad och då särskilt för våra företag och offentliga verksamheter. Visionen om en värld där alla ting kommunicerar med varandra och ska lösa våra samhällsutmaningar är nog en smula överdriven. Ändå finns det många exempel på djärva framtidsplaner, även på nationell nivå. Den tyska regeringen vill till exempel åstadkomma en fjärde industrirevolution (den första var ångmaskinen) med strategin Industrin 4.0 där iot ska fungera som en it-trollstav.
Att tekniken som behövs för att koppla upp alla saker kommer att finnas behöver vi inte betvivla, men att vi inom någon sånär rimlig tid ska kunna realisera dessa storslagna visioner känns mer utopiskt.
Idag är den främsta påhejaren inom området operatörerna, som vill bygga ut näten så att de kan klara anstormningen. Annars är det dagens produkt-leverantörer som testar nya affärsmodeller och tjänster genom att pula in sensorer och simkort. Men däremellan är det rätt så tomt. Vi har en omogen teknik som säljs av omogna leverantörer till beställare som inte heller har någon stor erfarenhet i området. Låter i mina öron lite riskabelt. Dessutom kommer många knepiga frågor om informationshantering och säkerhet att skapa kniviga såväl tekniska som juridiska problem.
Debatten om storebror vaknar säkert till liv igen när exempelvis det uppkopplade e-plåstret på din arm inte bara berättar om hur det står till med din hälsa utan också hur kul du hade i går kväll!
Så även om branschen gärna vill se oss i många stora iot-projekt ska vi inte rusa iväg för snabbt med risk att köra fast i teknik- och informationsproblem, vilket skulle kunna ge iot en annan innebörd: Internet of Trouble!
Lars Hultman är ansvarig för konsultbolaget Telemanagements affärer i offentlig sektor. Han är en av företagets grundare och har under drygt 25 år samlat på sig massor av erfarenheter och kunnande om hur branschen fungerar och vad organisationer behöver.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
