Inga produkter i varukorgen.
Är du närvarande eller därvarande?
Jag läste i tidningen häromdagen att tv-branschen är frustrerad. Det har visat sig att folk först lägger ned en smärre förmögenhet på gigantiska platta tv-skärmar och sedan sitter med ryggen mot dyrgripen med SVT Play, Youtube eller Facebook i sina smartphones.
Hemma hos oss är det inte ovanligt att fem personer sitter i soffgruppen framför tv:n i vardagsrummet, tv:n är på men ingen tittar. Alla sitter djupt försjunkna i sina egna små bubblor, framför sina personliga ”devicer” och odlar sina sociala cybernätverk. Då och då grymtar någon till eller skrattar åt något som ingen annan kan följa med i. Så nära men ändå så långt borta.
Att vi sedan länge prioriterar att svara på mobilsamtal framför att fullfölja ett pågående samtal med någon annan i samma rum må väl vara en sak. Att vi föredrar att ”vara någon annanstans” i våra smartphones, framför att umgås med kompletta främlingar på tunnelbanan i rusningstrafik må väl också vara begripligt. Att vi lika obekymrat ratar våra bättre hälfter, söner, döttrar och deras kompisar är kanske inte riktigt lika självklart. Våra närmaste förvandlas till statister, en bakgrundskuliss till Facebook helt enkelt.
När cyberkompisarna pockar på uppmärksamhet släpper vi alla av kött och blod inom synhåll. Gamla kollegor och klasskompisar man inte sett IRL på 40 år är bara sååå mycket intressantare än människor vi har en närmare relation med. Jag har en äldre släkting som tenderar att tycka att människor hon inte känner annat än till namnet är fina människor medan vi andra, vi som finns på närmare håll är en ständig källa till frustration och besvikelser. Jag har muttrat länge om det förhållningssättet.
Nu börjar jag fundera, tänk om vi alla är på väg in i samma fälla. Att jaga gilla-tummar från fiiina människor i cybervärlden i stället för att vara närvarande i nuet hos våra närmaste? Det känns inte bra. Måste logga ut omedelbums!
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
