Lite som Ryanair, som tar dig från punkt A till punkt B utan krusiduller och till lågt pris.
Vilket behov har då ett företag? De har flera. Det finns många företag som klarar sig med enkla konsumentprodukter. Men större verksamheter med komplexa verksamhetsstrukturer har ett större behov av en partner som med sina tjänster och lösningar kan tillhandahålla en besvärsfri kommunikationsmiljö och som sedan kan utveckla den över tid.
Med liknelsen Ryanair i minnet finns det här en stor skillnad. De marknadsför inte sin tjänst som något annat än vad det är. Våra stora teleoperatörer gör annorlunda och presenterar sig nu som helhetsleverantörer. Om detta har deras marknadsavdelningar skaldat så till den milda grad att Tore Skogmans storfiskarearmar inte räcker till.
Beställare som exempelvis Kammarkollegiet har sedan bidragit genom att ”tvinga” fram tjänsterbjudande som kräver att teleoperatörerna måste liera sig med en mängd olika underleverantörer för att få till ett erbjudande. Annars har man blivit utan avtal. Som beställare invaggas man i förhoppningen om en leverantör, ett avtal och om besvärsfrihet: ”Vi tar hand om allt!”.
Men redan vid leveransen visar sig sanningen. Tjänstelösningen var inget annat än en pappersprodukt, olika konsumentprodukter staplas på varandra, tjänster och funktioner fungerar inte och inblandade leverantörerna saknar processer, rutiner eller ens avtal sinsemellan.
Kontentan för många blir att det nu är dags att se över hur den framtida kommunikationsaffären ska utformas. Att tänka till. Måste man köpa allt av en teleoperatör? Eller vem ska man köpa det andra av? Finns det andra sätt?
Till sist ett ord till teleoperatörernas försvar: De gör bara sitt jobb. De bygger och fyller sina nät.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 19 december 2013