Ett benchmarkinprojekts primära syfte är att identifiera och sprida kunskap om goda rutiner, inte att etablera en tävlan mellan de deltagande organisationerna. Det är bra rutiner som gör att en organisation rör sig framåt. Det är faktiskt så att en väl genomförd benchmarking flyttar bevisbördan från förändringsagenterna till bevararna.
Det finns ett antal, var en och en på sitt sätt, intressanta redogörelser för misslyckandets kemi, som på synar dramaturgin bakom olika projekthaverier. En av vetenskapligt slag är den brittiska författare David Yardleys ”Learning the Lessons of Project Failure”. En annan är en rapport från dåvarande Riksrevisionsverket, utgiven 1999, som analyserar 215 statliga mer eller mindre misslyckande it-projekt. En tredje, skriven av Lars Kalander, har den grymma titeln: ”Därför blir it-projekt så dyra. Dödssyndernas paradis!”
För tio år sedan genomförde Barclays bank ett av de största it-projekten i den europeiska finansvärden. Projektet bedömdes som mycket framgångsrikt och det berodde till en del på det som kallas Barclays handslag. Det var tre villkor som Du måste acceptera om du vill vara med och leverera: 1, riskerna delas mellan kund och leverantör. 2, leverantören får inte betalt om systemet inte kan tas i drift enligt givna specifikationer. 3, om det efter i drifttagandet uppstår större problem kommer banken aldrig mer att anlita den här leverantören.
Vad säger leverantörernas fackförening om detta?
jorn.stolpe@ifi.se
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 8 november 2006