Ernest Hemingway lär ha sagt -det finns bara tre sporter- tjurfäktning, bergsklättring och storviltsjakt. Hade Ernest levat idag och bott granne med mig, i en fastighet byggd 1917 så hade han vetat att det finns ytterligare en utmaning, jämförbar med tjurfäktning, nämligen prestationen att få sin högst privata bredbandsanslutning att lira. Låt mig berätta.
Det hela hände sig helt nyligen, en söndagsförmiddag, just då hösten funderar på att övergå i vinter. Jag försöker logga in på nätet, som UPC tillhandahåller, och möter små skyltar som talar om att min trådlösa nätverksanslutning är utmärkt och hastigheten är 54,0 Mbit/s. Utmärkt! Och det är just mitt eget wlan som lirar och inte några av grannarnas som heter Alex, Ostronet eller WL21 eller något liknande. Men som vanligt finns det en annan liten skylt som säger att internetanslutning är alldeles för klen, denna gång 10 bit/s. Och det går ju inte.
