Nexus 6 passar bäst som testbänk

Knäppt med nästanknapp

Ett märkligt designdrag som följt med från Moto X är upphöjningarna på fronten för mikrofon och högtalare. De påminner så starkt om knappar att jag gång på gång försöker använda den nedre av dem för att komma till hemskärmen. Men till slut lär sig väl även jag att det är mjukvaruknapparna som gäller.

Bortsett från formatet är Nexus 6 annars en spännande telefon. Skärmen i sig levererar fantastiskt fin skärpa, vilket inte är så konstigt med tanke på upplösningen. Lika utmärkt är betraktningsvinkeln. Däremot klarar sig inte färgåtergivningen lika bra, på vårt testexemplar varierar en helvit yta från lätt rödtonad i överkant till varmvit i nederkant.

Att dela är kul

Det mest intressanta med Nexus 6 är nu kanske inte hårdvaran utan själva operativsystemet. Android 5 levererar en väl sammanhållen användarupplevelse och det nya notifikationsssystemet med brickor på låsskärmen är både flexibelt och smart. Hela formgivningen är konsekvent och kopplingen till Googles tjänster är så klart utmärkt.

Flera av nyheterna i Lollipop gör det lättare att dela eller dela med sig av telefonen. För första gången kan man precis som på surfplattor skapa separata profiler för olika användare eller sätta telefonen i gästläge. Det går också att nåla fast en app på skärmen så att den bara kan lämnas med en kombination av knapptryckningar och pin-kod. Smidigt om ungarna ska kolla på film i bilen och man vill undvika märkliga sms till chefen.

Okej Google!

Röststyrningen imponerar också stort på undertecknad, inte minst att den i Nexus 6 kan användas utan att aktiveras utan några knappar också när skärmen är låst. Dessvärre finns inget stöd för svenska och det är först när du byter inmatningsspråk till engelska (eller något annat större språk) som du kan börja ge befallningar åt telefonen. Röstsökningar går däremot att göra på svenska, om du nu inte ställt om språket förstås.

Raw för fotoälskare

En av nyheterna i Lollipop att operativsystemet gör det möjligt att spara kamerans bilder i raw-format istället för jpeg. Fördelen är att kräsna fotografer får helt andra möjligheter att påverka exponeringen i efterhand utan att kvaliteten blir lidande. Priset man får betala är stora filer och att de måste konverteras innan de exempelvis kan delas på sociala medier. För att kunna använda raw-format krävs en telefon som klarar det, vilket Nexus 6 gör, och att man installerar en alternativ kameraapp eftersom Google inte lagt till bildformatet i standardappen. En alternativ kameraapp kan oavsett vara en bra idé för den inbyggda är lättanvänd men inte funktionsrik.

Kameran i Nexus 6 gör annars ett bra jobb utom när det är dags för blixtbilder, då det tar påtagligt lång innan bilden faktiskt tas.

På videoområdet saknar vi möjligheten att filma med 60 bilder per sekund, något som är betydligt intressantare än den 4k-upplösning som erbjuds.

Dröm för långfingrade

Samtidigt som vårt exemplar av Nexus 6 anländer till redaktionen släpps uppdateringen Android 5.1. Förutom buggfixar har det där dykt upp en helt ny funktion kallad on-body detection. Med hjälp av accelerometern håller telefonen reda på om du bär den på dig och du slipper knappa pin-kod vid låsskärmen tills du lägger mobilen ifrån dig. Det här är nog det dummaste vi sett på länge ur säkerhetssynpunkt, för vems kropp som håller telefonen eller stoppar den i fickan har den ingen aning om. I klartext kan en ficktjuv komma åt allt så länge hens långa fingrar inte lägger mobilen ifrån sig. Som tur är är on-body detection avaktiverat som standard, låt det så förbli.

Vill man smaka Android-klubban i sin renaste form och inte bryr sig om saker som fingeravtrycksläsare, pulsmätare eller böjda skärmar är Nexus 6 ett storslaget alternativ. Fast personligen är jag inte lika puritanskt lagd som jag trodde och väljer nog istället en modell som tillverkaren fått addera lite extrafunktioner i. Är skärmen sedan en tum mindre än hos testobjektet blir jag inte ledsen.

Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se