Intrimning och planering
Rakel ska fortfarande stå helt klart 2010 som planerat, men förändringen i utbyggnadstakt ger de återstående delarna av Sverige bättre möjligheter att planera inför Rakel. Krisberedskapsmyndigheten har fått extra anslag för att stödja kommuner och andra användare i införandet av Rakel och man samarbetar bland annat med Räddningsverket som byggt upp en demonstrationsanläggning där användningen av Rakel kan läras ut under realistiska förhållanden.
– Att införa Rakel handlar om så mycket mer än att bara installera den tekniska utrustningen. Det här är ett system som organisationerna måste få att fungera i vardagen, gör man det så kommer det även att fungera när det är en riktig kris, säger Nils Svartz.
Arbetet med Rakel handlar om så mycket mer än bara det tekniska vilket Nils Svartz själv medger att han underskattat.
Från blåljus till nationell krishantering
Övergången från 200 analoga system till ett gemensamt digitalt radiokommunikationssystem var från början mest en angelägenhet för blåjusaktörerna, polis, brandkår och sjukvård,
– Tsunamin och stormen Gudrun ändrade på det. Då blev behovet tydligt att alla aktörer som ansvarar för medborgarnas säkerhet behöver samordna sina insatser och Rakel är instrumentet för det, säger Nils Svartz.
Men det finns hinder kvar att komma över innan det kan bli så. För tillfället är ledningscentralerna i de större städerna skeptiska till att införa Rakel, det klarar inte av kraven på säker informationshantering. Ute på kommunerna i landet finns ett missnöje med att Rakel kostar för mycket pengar, något som de förväntat staten skulle bekosta.
– Jag ser ändå ingen risk att Rakel inte kommer att införas som det är tänkt. Däremot är jag bekymrad om det kommer att utnyttjas ordentligt, så man använder fördelarna med att alla är uppkopplade till samma system över hela landet, säger Nils Svartz.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 22 november 2007