Telia har många konkurrenter i Norden och i Europa. Frågan är nu hur det kommer sig att vissa organisationer i televärlden ständigt skapar sig nya konkurrensfördelar medan andra endast strävar efter att överleva. Ja, svaret ligger i den första enkla approximationen: att allt hänger på ägarna och deras förmåga att sätta upp mål och visioner men inte minst att rekrytera bästa möjliga styrelse och företagsledning. Har ägarna, i huvudsak den svenska och finska staten lyckats med det? ”Time will tell!”
Jämförelsen mellan DT och Teliasonera är inte helt ointressant. I motsats till sin tyske kollega kan Anders Igel nu redovisa att Telia ”utvecklats till en av de mest lönsamma och finansiellt starka operatörerna i Europa”, samtidigt som han presenterar sin handlingsplan för hur organisationen skall nå ännu längre och bli ännu bättre. Receptet är det klassiska: det handlar om branding, att skapa varumärken som lockar kunder och öppnar nya marknader, minska kostnaderna och utveckla nya intäktskällor i form av nya tjänster och produkter. Och självklart skall allt detta ske samtidigt.
Den nya organisationen ska gälla från årsskiftet. Omorganisationen tyder på att ledningen inte är nöjd med Teliasoneras prestationer på marknaden eller att man är nöjd men ser nya möjligheter som bäst tacklas av en ny organisation. Med den nya organisationen skall Teliasonera ”uppnå maximal kraft för lönsam tillväxt och fart i genomförandet av vår strategi.” Framtiden ligger i Europa.
Under Anders Igels tid har aktievärdet för Teliasonera fördubblats, nettoomsättningen ökat och kunderna blivit fler. I Sverige har Telia en oerhört stark position inom offentlig sektor. Ett fenomen som vi också hittar i resten av Europa, många av de gamla televerken sitter fortfarande nästan i orubbat bo.
Var är Jan Stenbecks Tele2 numera?
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 8 december 2006