Inga produkter i varukorgen.
Forskaren: Vi måste förbättra hur vi samarbetar på distans
Forskning Stefan Nilsson har utvecklat designmönster som ska hjälpa oss att samarbeta bättre på distans. De är baserade på vad forskaren kallar ”self-awareness”.
Vad händer när kollegor inte jobbar bredvid varandra, utan istället samarbetar på distans med hjälp av teknik? Stefan Nilsson, anställd vid Högskolan Väst i Trollhättan, ville studera hur vi ersätter de mekanismer som då inte längre är tillgängliga. Nu har han presenterat avhandlingen Designing for technology-mediated collaboration vid Göteborgs universitet. Läs den här.
– Jag ville ta reda på vilka nya mekanismer vi ska designa, och hur dessa ska se ut. Jag ville också veta hur väl dagens teknologi stöder de koordinationsmekanismer som vi behöver visualisera, berättar Stefan Nilsson.
Han har själv arbetat länge med distansundervisning och upplevt att mycket tid och kraft går åt till att komma igång på grund av bekymmer med tekniken. Men rätt använd och utvecklad kan den underlätta och förbättra arbetssituationen. Till detta kommer också hållbarhetsaspekten.
Har utvecklat två system
Stefan Nilsson har utvecklat två system med varierande stöd för koordination. Det första systemet användes för att få en förståelse för effekterna av en minimalistisk typ av visualisering av andra människors närvaro på en webbplats. Genom en enkel sifferindikation kunde besökarna på en webbaserad fotoutställning se hur många andra människor som för tillfället var närvarande. Det andra systemet var en synkron, delad arbetsyta vars design var baserad på lärdomar från den första studien, tillsammans med nya observationsstudier, fokusgruppsessioner samt litteraturstudier.
Baserade på självmedvetenhet
Stefan Nilsson har därefter utvecklat prototyper för ett antal designmönster avsedda att användas för koordinering av samarbete i en synkron, delad arbetsyta. De är baserade på vad han kallar ”self-awareness”. Det innebär att det i ett samarbete inte bara är viktigt att se vad andra gör för stunden, utan också visualisera tillbaks en användares egna handlingar och dess påverkan på gruppen, till användaren själv.
– Utan ”self-awareness” vet du inte om att det är du som är elefanten i porslinsaffären, säger Stefan Nilsson.
Sekundärt behandlar avhandlingen även de problem som uppstår i utvärdering av sociala system och frågor som rör kommunikation av resultat. Stefan Nilsson fortsätter forskningen inom området och berättar att hans nästa projekt handlar om samarbete och hur vi kan använda VR- och AR-teknik för detta.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
