Sverige vill ligga i framkant inom AI. Men bakom modeller, molntjänster och nya applikationer finns en fysisk infrastruktur som sällan får lika stor uppmärksamhet: datacenter, elförsörjning, nätverk, kylning och säker drift.
Elen kan bli flaskhalsen för Sveriges AI-ambitioner: ”Måste prioriteras”
datacenter Sverige har goda förutsättningar att bli ett europeiskt nav för AI-infrastruktur. Men utan tillräcklig elkapacitet, utbyggda nät och långsiktiga spelregler kan utvecklingen bromsas. Det menar Pernille Hoffmann, Nordenchef på datacenterbolaget Digital Realty, som samtidigt ser en risk för att motståndet mot datacenter i Sverige kan ta efter USA.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
Enligt Pernille Hoffmann är det just den infrastrukturen som i hög grad kommer att avgöra vilka länder som lyckas dra nytta av den fortsatta AI-utvecklingen.
– AI börjar med infrastruktur. Det är inte bara mjukvara. Bakom varje AI-applikation finns ett datacenter med mer eller mindre specialiserad infrastruktur, säger hon till Techtidningen.
Digital Realty är en global aktör inom datacenter och digital infrastruktur. Bolaget erbjuder bland annat colocation, där företag och organisationer placerar sin it-infrastruktur i Digital Realtys anläggningar och får tillgång till nätverk, molntjänster och andra digitala tjänster. I Sverige har bolaget sex datacenter i Stockholm.
Pernille Hoffmann menar att Sverige redan har flera av de grundförutsättningar som krävs för att kunna konkurrera om framtida investeringar. Hon pekar bland annat på tillgången till förnybar el, stark konnektivitet, hög digital mognad och höga hållbarhetskrav. Men det räcker inte att förutsättningarna finns på papperet.
För att Sverige ska kunna behålla en stark position krävs enligt henne ett tätare samarbete mellan staten, elnätsaktörer och datacenterbranschen. Framför allt handlar det om att se till att tillgången till el och nätkapacitet växer i takt med efterfrågan.
– Detta är inte något som kommer att ske av sig självt. Det är en fråga som behöver prioriteras av myndigheter och beslutsfattare.
Elen kan bli den stora flaskhalsen
Just elförsörjningen har blivit en allt mer central fråga i takt med att både AI-investeringarna och elektrifieringen av samhället växer. Datacenter behöver inte bara stora mängder el, utan också stabil och förutsägbar tillgång till effekt.
Pernille Hoffmann ser Sverige som relativt väl positionerat, inte minst tack vare den stora andelen förnybar el. Samtidigt varnar hon för att kapacitetsproblemen kan bli ett konkret hinder om utbyggnaden inte håller jämna steg med utvecklingen.
– Om det inte prioriteras kommer det att bli en flaskhals. Staten behöver fortsätta utveckla elnätet så att elförsörjningen inte blir ett hinder för Sveriges fortsatta digitalisering.
Problemet gäller dessutom långt mer än bara AI. Samtidigt som datacenter växer ökar elbehovet från industrin, transportsektorn och andra delar av samhället. Det gör att frågan om hur den tillgängliga kapaciteten ska användas blir allt mer laddad.
Vill nyansera bilden av datacenter
Pernille Hoffmann tycker samtidigt att debatten ofta blir för förenklad när datacenter främst beskrivs som stora elkonsumenter. Enligt henne behöver resursanvändningen vägas mot vilken funktion infrastrukturen faktiskt fyller i ett allt mer digitaliserat samhälle.
Internetbanker, streaming, digitala resetjänster, molnplattformar och stora delar av offentlig och privat it är beroende av datacenter. I ett land som Sverige, där många samhällsfunktioner redan är långt digitaliserade, blir beroendet särskilt stort.
– Många ser datacenter som en ganska abstrakt industri, men i praktiken är vi ryggraden i det moderna digitala samhället. Vi använder alla datacenter flera gånger varje dag utan att tänka på det.
Pernille Hoffmann framhåller också att begreppet datacenter rymmer mycket olika typer av verksamheter. Under AI-boomen har stora AI-anläggningar, hyperskalarnas datacenter och traditionella colocation-anläggningar ofta hamnat i samma diskussion, trots att deras uppgifter och energibehov kan skilja sig kraftigt åt.
Digital Realty driver framför allt colocation-datacenter. Där hyr flera företag och organisationer in sin egen it-utrustning och kan samtidigt koppla upp sig mot exempelvis molnleverantörer, teleoperatörer och andra verksamheter.
Hon beskriver hyperskalare, AI-gigafabriker och colocation som tre separata delar av samma digitala ekosystem snarare än som direkt jämförbara verksamheter. Hyperskalare och stora AI-anläggningar kan dessutom själva använda colocation-datacenter för att ansluta till andra aktörer.
Svårt att veta hur stor AI-efterfrågan blir
Samtidigt investeras enorma belopp i ny AI- och datacenterinfrastruktur runt om i världen. Det väcker frågan om hur träffsäkra dagens prognoser egentligen är och om branschen riskerar att bygga ut kapacitet som efterfrågan längre fram inte motsvarar.
Pernille Hoffmann medger att utvecklingen är svår att förutse. Tekniken förändras snabbt och det är långt ifrån självklart hur efterfrågan på AI-kapacitet ser ut om fem eller tio år.
Hon betonar dock att datacentermarknaden inte enbart drivs av AI. Digitaliseringen av företag och offentlig sektor fortsätter oavsett, och Digital Realty bygger enligt Pernille Hoffmann sin kapacitet utifrån efterfrågan från många olika typer av kunder.
– Vi ser på marknaden genom ett bredare perspektiv än bara AI.
När det gäller risken för överinvesteringar vill hon därför inte dra några långtgående slutsatser. I nuläget är efterfrågan på ny kapacitet mycket hög.
– Just nu kan det nästan inte gå snabbt nog med tanke på efterfrågan enligt mig. Men hur det ser ut längre fram är väldigt svårt att säga. Jag har tyvärr ingen kristallkula att konsultera.
Ser risk för svenskt motstånd
Parallellt med investeringarna har motståndet mot nya datacenter blivit mer synligt på flera håll. I USA har debatten bland annat handlat om elförbrukning, kostnader och vad lokalsamhällen faktiskt får tillbaka från stora etableringar.
Pernille Hoffmann utesluter inte att en liknande diskussion kan växa fram i Sverige. Tvärtom menar hon att risken finns när konkurrensen om el och andra resurser ökar.
Det innebär enligt henne att datacenterbranschen behöver bli bättre på att förklara vilken samhällsfunktion infrastrukturen har. Men hon betonar också att det inte räcker med kommunikation. Branschen behöver samtidigt fortsätta minska sin resursförbrukning och effektivisera driften.
– Vi måste hela tiden förbättra hur vi arbetar och använda resurser så effektivt och hållbart som möjligt.
Pernille Hoffmann pekar på Danmark som ett närmare exempel på hur debatten kan förändras. Där har efterfrågan på effekt ökat snabbt och diskussionen om datacenters elbehov blivit betydligt mer kritisk.
Enligt henne riskerar datacenter att bli ett enkelt mål när den totala efterfrågan på el överstiger den tillgängliga kapaciteten, trots att många andra verksamheter står för en stor del av ökningen.
Stockholm mer ansträngt
Sverige har bättre tillgång till förnybar el än Danmark, vilket enligt Pernille Hoffmann minskar risken för att utvecklingen blir densamma här. Men den nationella bilden säger inte allt.
I och kring de stora städerna är kapaciteten redan mer begränsad. Pernille Hoffmann pekar särskilt på Stockholmsområdet, där förutsättningarna skiljer sig från norra Sverige.
Det gör också lokaliseringen av framtida datacenter till en allt viktigare fråga. Tillgång till produktion är en sak, men investeringar kräver också nätkapacitet på rätt plats och möjlighet att ansluta nya anläggningar inom rimlig tid.
För Pernille Hoffmann är det tydligt att Sverige fortfarande har ett starkt utgångsläge, men att konkurrensfördelen inte kan tas för given.
Speciellt då det de kommande åren väntas hård konkurrens om AI-investeringar mellan Sverige och andra länder i Norden och Europa. El är en viktig del av ekvationen, men inte den enda.
Även digital infrastruktur, konnektivitet, tillgång till resurser och ett stabilt regelverk kommer enligt Pernille Hoffmann att påverka var företag väljer att lägga sina investeringar.
– Om man tittar fem till tio år framåt tror jag att konkurrensen om AI-investeringarna i stor utsträckning kommer att avgöras av vilka länder som kan erbjuda den bästa kombinationen av de faktorerna.
