Johan Magnusson: Så känner du igen en tekniknegativ organisation – och vänder trenden

Samtidigt berättar deras medarbetare om centrala inköpsprocesser som tar månader. Jag hör om nedlåsta datorer och att de inte får testa verktyg som är kostnadsfritt, för att det ”inte är upphandlat” eller ”utvärderat”.

Innovationstakten dimensioneras rent krasst av upphandlingstakten.

Det finns ett välbeforskat gap mellan hur ledare uppfattar sin organisation och hur medarbetarna upplever den och ovanstående är ett typexempel. Att konsekvensen är negativ kan du nog redan ana.

Om gapet gäller synen på teknik kan det kosta organisationen sina bästa medarbetare – och med dem förmågan att utvecklas.

Utvecklingen börjar backa

Tekniken rör sig snabbt. En medarbetare som inte får experimentera med nya verktyg väljer antingen att sluta, eller så börjar hen i praktiken röra sig bakåt relativt sin omvärld.

Om fokus ligger på hur saker fungerade förr – och inte på hur de ska fungera i morgon – blir utveckling omöjlig och medarbetaren oanställningsbar.

I konkurrens med förmågor, som kan automatisera arbetsflöden, bygga prototyper och driva verksamhetsutveckling utan att invänta central upphandling blir glappet extremt.

Samtalet om AI i organisationer förs idag i två spår. Antingen så är AI ett verktyg vi ska rulla ut kontrollerat, eller så är det ett hot att hantera ansvarsfullt.

Inget av dessa spår leder egentligen någon vart, och båda missar den verkliga frågan: låter vi våra medarbetare experimentera med teknik?

Så känner du igen en tekniknegativ organisation

Att vara en teknikpositiv organisation handlar inte om teknikomfamning, utan just om att tillåta experiment. Om medarbetarna inte i praktiken får testa, lära och dela med sig, spelar väldigt lite annat någon större roll.

En organisation kan ha hög it-svansföring, uttalad AI-strategi, licenser till alla och en ansvarspolicy – men ändå vara djupt teknik-negativ.

Teknik-negativa organisationer är tydligt igenkännbara. De tillåter bara ett specifikt verktyg: ”Här använder vi Copilot”.

De kräver förstudier och riskanalyser innan någon får pröva något nytt, oavsett om det kostar pengar eller inte. De talar om AI i termer av risker och ansvar, men erbjuder inga ytor för faktiskt utforskande. Och när de satsar på kompetensutveckling, handlar det om verktyg de redan valt, inte om att bygga förmåga för framtiden.

En vanlig invändning är att säkerhetskrav omöjliggör fritt experimenterande. Det stämmer inte. Sandlådor, avskilda miljöer och begränsad dataåtkomst löser oftast det tekniska problemet.

Frågorna som skiljer ut

De mest teknikpositiva organisationer vi studerar är också de som är bäst rent säkerhetsmässigt. Vad som inte går att kombinera är starkt centraliserad kontroll och ett lärande som håller jämna steg med utvecklingen.

Så när du funderar på om ni är en teknikpositiv eller -negativ organisation, kan det vara värt att ställa dig själv följande tre frågor:

• Kan din medarbetare i praktiken testa ett nytt verktyg i morgon?
• Uppmuntras hen att dela vad hen lärt sig från sitt test?
• Kan hen använda det i arbetet utan att invänta ett beslut uppifrån.

Om svaret på någon av dessa är nej, leder du med största sannolikhet en tekniknegativ organisation, oavsett vad AI-policyn säger.

Vi på SCDI bygger nu ett öppet index för att synliggöra organisationer som möjliggör tekniklärande och vilka som motverkar det.

Inte för att skämma ut någon, utan för att utan denna transparens så riskerar alla våra fantastiska studenter och andra arbetssökande att hamna i en organisation där deras framtid på arbetsmarknaden tar slut.

Det vore ju katastrofalt. 

Det utmärker en teknikpostiv organisation

Alltså: Kan dina medarbetare i praktiken, i morgon, testa ett verktyg, dela vad de lärt sig och använda det i arbetet. Om svaret är nej, är det din uppgift att ändra det. Och det snabbt.

Det är så man bygger kompetens i en tid av snabb teknologisk förändring. Detta utmärker en teknikpositiv organisation.

Johan Magnusson, professor i Informatik och föreståndare, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI), Göteborgs universitet