”Varför måste vi skrämmas så mycket?”

Väldigt apropå kan man tycka.

Cal Newports krönika är väldigt läsvärd och tar upp en hel del tänkvärda punkter. Jag kommer att länka till den här i slutet av texten.

Jag gillar verkligen uttrycket ”Doom Trolling”. Det summerar i två ord vad de stora AI-företagen, vi i media och andra tyckare har ägnat oss åt på en enorm skala de senaste åren: en nästintill konstant förmedling av apokalyptisk ångest.

Här under kommer jag att bifoga fem rubriker från de senaste två åren som illustrerar lite vad jag menar.

”Prepare for an AI jobs apocalypse” – The Economist, 14 maj 2026.

”Lagarde Urges Nuclear-Style AI Treaty After 109-Bank ECB Test” – Yellow, 18 juni 2026.

”Sam Altman Compares OpenAI To The Manhattan Project—And He’s Not Joking About the Risks” – Yahoo Finance, 2 augusti 2025.

”Klarna’s CEO agrees with Dario Amodei. He thinks his white-collar workforce will shrink by a third by 2030” – Fortune, 17 februari 2026.

”Anthropic’s Restraint Is a Terrifying Warning Sign” – The New York Times, 7 april 2026.

De ovanstående rubrikerna är bara ett lätt axplock ur ett gigantiskt fält full med domedagsprofetior. Det finns enormt mycket mer att välja på i nästintill alla medier, inklusive hos oss på Techtidningen.

En rad kusliga påståenden

Den frågan jag då funderat en hel del på de senaste dagarna är kort och gott ”Varför måste vi skrämmas så mycket?”.

De språkmodeller som Anthropic och OpenAI säljer är i grund och botten konsumentprodukter och distribueras som sådana. Men precis som Cal Newport poängterar i sin krönika har det i princip aldrig funnits en vara som marknadsförts med ångesten som någon form av primär dragkraft. Är inte det en väldigt märklig företeelse?

Newport drar parallellen till om till exempel Ford skulle marknadsföra sin groteska F-150 med att de är rädda att vissa av dom spontant kommer brinna upp, men att det samtidigt inte fanns något annat alternativ än att fortsätta då automobil-tekniken var ”oundviklig” och ”för viktig för att ge upp på”.

Det är rätt skumt när man tänker på det i de termerna och det är ju exakt det som till exempel Anthropic och OpenAI gör, med Dario Amodei och Sam Altman i spetsen.

Amodei är ju bland annat känd för sitt uttalande om ”the white collar-jobs bloodbath”, alltså att så mycket som 10 eller 20 procent av tjänstemannajobben globalt skulle försvinna till följd av att språkmodeller introducerades. Uttalanden han nu sedermera backat från.

I rubrikerna ovan syns även Sam Altmans uttalande där han jämför OpenAI:s arbete med Manhattan-projektet. Ni vet det där projektet som ledde till tillverkningen av de två atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki under andra världskrigets sista veckor. Låter ju spontant ganska… kusligt, inte sant?

Sam Altman har också för övrigt gjort liknande påstående som Amodei om den stundande jobbapokalypsen, men även han har sedermera även backat tillbaka från de påståendena.

Eftersökes: En nyanserad rapportering

Jag förstår verkligen inte vad det är som pågår. Om det skulle visa sig vara en medveten strategi från Amodei och Altman, vilket jag ändå är helt övertygad om att det är, så är jag än mer konfunderad. För det känns verkligen inte som att det fungerar. Eller jo, om poängen är att folk till allt större grad börjar känna ett växande hat och en stor oro mot deras respektive företag så fungerar det alldeles utmärkt.

För att inte tala om nyheten som kom ut att den amerikanska regeringen nu nyligen stoppade en av Anthropics modeller för utländska medborgare. Något som Trump nu backat från av någon anledning.

Har arbetare fått sparken till följd av att företag satsat hiskeliga pengar på språkmodeller? Jajjamen, det har hänt. I skrivande stund har vi på Techtidningen precis rapporterat i vårt dagliga nyhetsbrev om att så många som 100 000 arbetare fått lämna sina jobb från stora techbolag som Oracle, Meta eller Amazon.

Men beror det på att språkmodellerna har klivit in och rakt av ersatt dessa människor eller är förklaringen långt mycket mer nyanserad och komplicerad än så?

Ja. Ja, det är den.

Det innebär givetvis inte att detta är någon form av ursäkt till företag som Oracle, Meta eller Amazons agerande.

Tvärtom så tycker jag att det indikerar med vilket förakt Larry Ellison, Mark Zuckerberg och Jeff Bezos ser på sina arbetare med. En tendens som även går att se i många andra organisationer där ledande personer fullkomligt verkar dregla av glädje när de fantiserar om hur många dom potentiellt kan sparka.

För att inte tala om att rapporteringen kring Mythos. Modellen som var så kraftfull, hemsk och rentav apokalyptisk att den bara inte fick släppas. Men tydligen inte kraftfull nog att förhindra att Anthropic själva av misstag råkade läcka Claudes källkod, där flera stora sårbarheter upptäckes. Jag menar… kom igen.

Borde ha marknadsförts ansvarsfullt från start

Hoten som språkmodellerna och hajpen kring dom medför går att kvantifiera relativt enkelt enligt mig.

Miljön runtikring AI-datacenter tar enormt mycket stryk, tekniken gör mos av folks hjärnor, modellerna blåser upp egot hos mediokra mellanchefer, vissa användare har begått självmord, en stor del av materialet som den tränas på är stulet och sist men verkligen inte minst i en lista som hade kunnat göras mycket längre så riskerar det att spränga den största ekonomiska bubblan som någonsin existerat.

Jag inser att det kan låta lite motsägelsefullt. ”Men du sa ju precis att vi inte ska skrämmas?”

Ja, precis. Hela min poäng är att denna teknik borde ha marknadsförts och rapporterats om på ett enormt mycket mer ansvarsfullt sätt från allra första början.

Något i stil med att det är en rätt intressant teknik som är väldigt användbar i vissa specifika fall, men inte speciellt användbar i andra. Inte något som kommer vända upp och ned på världen som vi vet den och kanske till och med leda till mänsklighetens undergång.

Om det hade varit så är jag helt övertygad att vi inte skulle vara där vi är i dag. Jag vet att ekonomin bakom techbranschen till enormt stor del drivs av att kurvan måste fortsätta gå upp på börsen och utifrån nuvarande ekonomiskt system är det tyvärr så det måste fungera. Men om det måste vara så kan vi väl åtminstone göra det på ett ansvarsfullt vis, eller?

Det är vårt ansvar som vistas i techbranschen att se till att det blir så framöver.

För hade det inte varit skönt med lite sansad rapportering för en gångs skull?

Jag rekommenderar verkligen återigen att läsa Cal Newports krönika då han på ett mycket mer adekvat sätt än jag djupdyker i den här frågan.

Du kan läsa den via länken här.

Tack så mycket för din tid! / Linus