Inga produkter i varukorgen.
På koboltfronten intet nytt
Mobiltelefoner I januari landade en tung och dyster rapport, med Amnesty och Afrewatch som avsändare, som pekade på att villkoren för de som står längst ner i mobiltelefonernas tillverkningskedja har det riktigt uselt. Av de som sliter i mineralgruvorna är många tusentals dessutom barn.
”Jag kunde tillbringa 24 timmar nere i tunnlarna. Jag kom ena morgonen och gick morgonen efter. Min fostermamma ville skicka mig till skolan men min fosterpappa var emot det, han utnyttjade mig genom att skicka mig till arbetet i gruvorna”.
Orden är en 14-årig kongolesisk pojkes. Han är en av många som arbetat eller arbetar i någon av gruvorna i Demokratiska Republiken Kongo. Enligt en Unicef-rapport från 2014 arbetade 40 000 barn med att bryta mineraler i någon av landets många gruvor. Jag kan inte tänka mig annat än att de som läser den här texten är rörande eniga om att barn ska få gå i skolan, och inte hacka fram mineraler i en gruva med usla och hälsovådliga arbetsförhållanden.
Ett ljus i mörkret är att EU förra året röstade igenom en lag som ska tvinga företag i unionen att skaffa bättre koll på mineraler genom att de måste bedriva självkontroll på området. Syftet är främst att stoppa finansiering av krigsherrars och stridande gruppers verksamhet. Liknande regler finns på plats också i USA, som införde dem innan EU. Det visar alltså att storföretag och branscher med ibland ganska komplexa leveranskedjor faktiskt kan förändras och skaffa sig kontroll över råvarorna.
Mineraler som omfattas är guld, tenn, volfram och tantal. Ja, kobolt saknas i den listan. Och därför kan företagen fortsätta att låta bli att kontrollera källorna till kobolt. Därför kan ett företag som Apple också svara att de ska ”utreda” källan till kobolt som används för att tillverka batterierna som sitter inne i Iphones och Ipads. Samsung kommer med ett lika undflyende svar, de menar att det är omöjligt för dem att spåra råvaran. De behöver inte veta. Men att uppgifter om barnarbete och slavlöner helt gått företagen förbi känns otroligt.
Det allra mest deprimerande är nämligen att det inte är första gången. Redan för tio år sedan publicerade Sida-finansierade organisationen Swedwatch en rapport med lika sorgliga uppgifter om koboltproduktionen. Den pekade på urusla löner, barnarbetare och hälsovådliga arbetsförhållanden i koboltgruvorna och de stora tillverkarna som köpte in råvarorna kunde inte svara på var deras mineraler kom ifrån. På koboltfronten inget nytt. Människor måste sluta lida för teknikens skull.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
