Kanalerna. De flesta uc-tillverkarna använder återförsäljare för försäljning, installation och support i kombination med en hårt kontrollerad distribution. Microsoft har en uppdelad kanalstrategi, där företag får köpa mjukvaran från kontrollerade licenspartners och installation, support och kringprodukter från andra ofta specialiserade aktörer. Det här är en stor utmaning inte minst för de traditionella återförsäljarna.
Ett varumärke. Oavsett hur en organisation använder Lync så använder de ”Lync”. Samma namn sitter på alla tjänster och delar i plattformen. Hos konkurrenterna är det vanligt med olika produktnamn för de olika delarna.
Kopplad till den här aspekten är att Lync har tre nivåer på licenserna, som egentligen ger samma paket av tjänster men med olika nivåer av funktionalitet. Det finns till exempel med röst i samtliga varianter, men för samtal via pstn krävs Enterprise Plus.
Telefoner. Lync kör med mjukvarutelefon som förstahandsval, medan fasta telefoner är grunderbjudandet i andra uc-system.
Ekosystemet. Alla uc-tillverkare arbetar med partners som kan komplettera den egna lösningen, med olika grader av garantier och support. Men i fallet med Lync har Microsoft tagit ett superfast grepp om det ekosystem som är helt nödvändigt för att åstadkomma fullskaliga lösningar hos kunderna.
Dave Michels knyter ihop listning med en kommentar som träffar huvudet på spiken:
– Microsofts val att rata de traditionella modellerna var ett spel som har betalat sig. Det kan delvis förklaras av att it fått mer inflytande över kommunikationen under det senaste årtiondet. Målgruppen är nu cio och it-avdelning, framför telekomavdelning. Och på it-avdelningen ser man Microsofts mjukvarumodell som ”business as usual”.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se