”En total kataklysm” – riskerna bakom Europas techberoende

Just därför bedömer han ett sådant scenario som mycket osannolikt.

– Kina använder till exempel fortfarande mycket amerikansk teknik. Frågan är snarare hur mycket som i så fall skulle strypas.

Marknaden sätter gränser för politiken

Skälet är främst ekonomiskt. De största amerikanska teknikbolagen är djupt exponerade mot Europa och har starka incitament att hålla marknaden öppen.

– De amerikanska bolagen har stort inflytande över politiken och saknar incitament att stoppa försäljningen till Europa. Det vore helt enkelt en dålig affärsmodell, säger han och fortsätter:

– Europa är en mycket stor marknad för de så kallade ”Magnificent Seven”-bolagen. För bolag som Alphabet handlar det om kanske en fjärdedel eller till och med en tredjedel av omsättningen. Att stänga ute Europa skulle slå hårt mot dem.

Detta fungerar, enligt honom, som en effektiv broms mot mer långtgående politiska åtgärder.

Troligare utfall: dyrare IT-tjänster

Pontus Johnson pekar i stället på ett mer gradvis och svårfångat riskscenario, där förändringar sker genom pris och villkor – inte genom avstängningar.

– Det mest sannolika scenariot är inte att USA blockerar tekniken, utan att vi får se en gradvis förändring – från att vi knappt märker något, till ökade kostnader och fler speciallösningar.

En möjlig drivkraft är handelspolitiken. USA:s tullar på fysiska varor har öppnat för ett europeiskt svar inom tjänstesektorn.

– Jag tror snarare att det är Europa som kan komma att införa strafftullar på amerikanska tjänster, som svar på USA:s tullar. Eftersom USA har ett stort handelsöverskott på tjänster har EU redan hotat med tullar just där.

Konsekvensen kan bli ett direkt kostnadstryck på europeiska verksamheter.

– Om det händer kan molntjänsterna – där de flesta företag i dag har sin IT – bli kanske dubbelt så dyra. Och då är det europeiska företag, skattebetalare och privatpersoner som får betala. Precis som när amerikaner får betala mer om priserna på fransk champagne höjs.

Suveränitet med begränsad räckvidd

Att minska beroendet av omvärlden är i grunden rationellt. Men enligt Pontus Johnson finns det tydliga gränser för hur långt Europa kan – och bör – gå.

– Det är klokt att försöka göra sig mindre beroende. Men det finns ingen realistisk väg till fullständig självständighet.

I praktiken handlar det om att välja sina strider.

– Det gäller att hitta en balanspunkt. Vi bör fokusera på de områden där vi kan skapa mest suveränitet till lägst kostnad. Men ganska snabbt börjar kostnaderna skena, utan att vi faktiskt får särskilt mycket mer suveränitet.

Att bygga hela teknikstacken på egen hand riskerar att bli både dyrt och ineffektivt.

– Om Europa försöker göra allting självt riskerar vi att hamna i en situation som påminner om gamla Sovjetunionen. Där körde man runt i skruttiga Lada-bilar eftersom man inte hade tillgång till omvärldens teknik. Det var självförsörjning, men till ett väldigt högt pris.

Samtidigt, understryker han, ska vi inte göra oss onödigt beroende.

– Det gäller att hitta en rimlig balans.

It-chefens verkliga risk

För enskilda organisationer är slutsatsen tydlig: fokus bör ligga på de mest grundläggande beroendena.

– Vilka beroenden som är mest kritiska beror helt på verksamheten. Men generellt är infrastrukturtjänsterna viktigast att titta på.

För organisationer som har byggt hela sin verksamhet i molnet är handlingsutrymmet ofta begränsat.

– Har man lagt hela sin verksamhet i molnet behöver man åtminstone ha någon form av plan B, även om den är kostsam. En plan för hur man klarar sig om amerikanska molntjänster plötsligt blir otillgängliga. Just de här verksamhetskritiska infrastrukturtjänsterna är avgörande. Utan dem dör många organisationer väldigt snabbt.