Inga produkter i varukorgen.
Genomgång: AI i brottsutredningar splittrar remissinstanser
REGLERING AI får brett stöd som verktyg i brottsutredningar när bild- och videomaterial analyseras automatiskt. Men remissvaren visar en tydlig konflikt om rättssäkerhet, kontroll och insyn.
Foto: Adobe stock.
Regeringskansliets förslag om att låta Polisen och Tullverket använda AI i brottsutredningar får brett stöd.
Förslaget innebär att Polisen och Tullverket ska få använda AI för biometrisk fjärridentifiering i efterhand, exempelvis för att analysera bild- och videomaterial i brottsutredningar. I vissa fall ska användningen kräva tillstånd.
Remissrundan visar att få instanser ifrågasätter behovet av att använda AI för biometrisk fjärridentifiering i efterhand. Tekniken lyfts återkommande fram som ett sätt att effektivisera analysen av stora mängder bild- och videomaterial.
Åklagarmyndigheten pekar på att genomgången av sådant material i dag är resurskrävande och tidsödande. Myndigheten ser därför ett tydligt värde i att använda AI som stöd i utredningar.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Techtidningen premium
Läs vidare – starta din prenumeration
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Även Ekobrottsmyndigheten beskriver tekniken som en viktig utredningsmetod som kan stärka möjligheterna att identifiera misstänkta och effektivisera brottsbekämpningen.
Det finns därmed ett brett stöd för grundidén: AI ska kunna användas för att analysera redan insamlat material i efterhand.
Konflikt om vem som ska fatta beslut
Samtidigt finns en tydlig konflikt kring hur användningen ska kontrolleras.
Utredningen föreslår att tillstånd ska beslutas av åklagare. Det får stöd från flera myndigheter, som lyfter fram åklagarens roll som självständig rättslig instans.
Men andra remissinstanser ifrågasätter modellen. Journalistförbundet anser att besluten i stället bör fattas av domstol och jämför användningen med hemliga tvångsmedel, där rättslig prövning sker externt.
Invändningen handlar i grunden om rättssäkerhet: om samma aktör som driver utredningen också fattar beslut om AI-användning kan kontrollen bli otillräcklig.
Risker för diskriminering och bias
En annan tydlig skiljelinje gäller riskerna med tekniken.
Diskrimineringsombudsmannen pekar på att AI-system för ansiktsigenkänning kan innebära risker för diskriminering och systematiska bias.
Samtidigt konstateras att användningen klassas som ett högriskssystem enligt AI-förordningen, vilket ställer höga krav på proportionalitet och skydd för grundläggande rättigheter.
Flera remissinstanser efterlyser därför en djupare analys av hur riskerna ska hanteras i praktiken.
Kritik mot bristande insyn och rättsmedel
Frågan om insyn och rättssäkerhet återkommer i flera yttranden.
Justitiekanslern lyfter att förslaget innebär begränsade möjligheter för enskilda att få insyn eller överklaga beslut och ifrågasätter om rättsskyddet är tillräckligt.
Även Journalistförbundet riktar kritik mot förslag om utökad sekretess och varnar för att insynen i verksamheten kan minska.
Sammantaget handlar kritiken om att balansen mellan effektiv brottsbekämpning och skydd för individen inte är tillräckligt tydligt reglerad.
Otydlig lagstiftning skapar praktiska problem
Utöver de principiella invändningarna pekar flera instanser på konkreta tillämpningsproblem.
Åklagarmyndigheten efterlyser tydligare regler kring när tillstånd krävs, vad som gäller i gränsfall och hur tekniken får användas i väntan på beslut.
Myndigheten varnar också för att oklarheter kan få praktiska konsekvenser. Exempelvis kan resultat från AI-användning inte användas som bevis om reglerna inte följs.
Det pekar på en bredare utmaning: att översätta EU:s AI-regler till fungerande nationell tillämpning.
Vad händer nu?
Efter remissrundan bereds förslaget inom Regeringskansliet inför en kommande proposition.
Flera centrala frågor återstår att avgöra:
- vem som ska fatta beslut om tillstånd
- hur rättssäkerheten ska stärkas
- hur risker kopplade till diskriminering och bias ska hanteras
