Operatören slår ifrån sig
När kunden felanmäler fördröjningar och störningar till nätleverantören så slår den ifrån sig och svarar att den inte hittar något fel. Det beror på att nätleverantörerna saknar en fungerande end-to-end-övervakning och kan därför inte redovisa för kunden vad de får för pengarna, menar Folke Lingmo.
– De har inte de rätta verktygen för att kunna se korta fördröjningsspikar eller korta störningar med tappade paket och kan därför inte bemöta kundernas felanmälningar på ett bra sätt.
Folke Lingmo har en viss förståelse för nätleverantörerna agerande. Kvalitetsgarantier kostar pengar och om kunden inte har kravställt det från första början så blir det så här.
– Både kunder och nätleverantörer måste inse att bra kvalitetsgarantier med övervakning av kvalitetsparametrar kostar. Kunderna måste bli bättre på att kravställa och nätleverantörerna på att övervaka, säger Folke Lingmo, som själv förordar och använder Prosilients nätövervakningssystem PT Analyzer.
Mer än bandbredd
Idag beskriver man normalt kvaliten i ett datanät i termerna tillgänglighet (upptid/nedtid i procent) och prestanda. Det räcker inte, ska man prata verklig kvalitet så måste det även innefatta kontroll av kvalitetsparametrarna: fördröjning, jitter och paketförluster, vilket du kunde läsa om i Telekom idags special om kvalitetssäkrad voip i nummer 6/2008.
Men en vanlig missuppfattning är att det räcker att göra dessa kontroller under en kort tidsperiod, eller att det räcker med medelvärden beräknade under en längre tid.
– Många i branschen anser att man kan göra det med program som finns på internet och köra mätningarna med vanliga datorer. Problemet är att de levererar resultat som bygger på genomsnitt och medelvärden och som dessutom riskerar att mäta mer av själva datorn än nätets kvalitet, därför att en pc i sig då och då kan ge fördröjningar på upp till en sekund, förklarar Folke Lingmo.
Se de verkliga problemen
Den mätnoggrannheten som man får med enklare verktyg klarar inte av att hitta korta spikar i nätet eller periodiskt återkommande korta felsituationer, hävdar Lingmo. De ger bara en indikation om förhöjda värden, inget klart kvitto på hur det verkligen ligger till.
– Gör man så finns det en stor risk att de verkliga nätproblemen inte syns i mätrapporterna. Det i sin tur gör att när användare klagar på att det går trögt i nätet lägger it-personalen all kraft i felsökningen på servrar och applikationer, helt i onödan.
Folke Lingmos slutsats är klar: Ska man vara säker på att nätet är okej och om man vill ha ett bra SLA måste dessa kvalitetsparametrar mätas på rätt sätt och med mätverktyg som ger tillförlitliga resultat!
Så hanterar du kvalitetsparametrarna
• Fördröjning och jitter (fördröjningsvariation): När man avtalar om fördröjning och jitter så kan det vara onödigt hårt att kräva att enstaka spikar ska vara vitesgrundande. Därför rekommenderar nätexperten Folke Lingmo att man bestämmer ett percentilvärde som är en form av filtrerade maxvärden, det vill säga att de värsta spikarna är bortsorterade utan att för den skull vara lika utslätade som medel- eller medianvärden. 30 millisekunder kan låta som ett bra värde, men om det är ett medelvärde över en lång mätperiod och inte är en end-to-end-mätning så är det inte mycket att bygga ett SLA-avtal på.
• Paketförluster: De ska mätas och rapporteras i procent. Här gäller det att bestämma om de ska mätas per timme, dag, vecka eller månad. Man kan alltså inte bara säga 0,5 procent utan att samtidigt säga hur paketförlusterna ska mätas och hur de ska beräknas i ett SLA. En viss procentsiffra kan låta som ett hårt krav, men kan lika väl vara ett snällt SLA-mått beroende på hur man mäter och hur man kommer fram till värdet.
Är det ett datanät med qos är det oftast stor skillnad på kvaliteten i den lägsta klassen (med best effort-trafik) och klasserna ovanför. Alltså ska det vara klart färre paketförluster i de högre SLA-klasserna än i de lägsta klasserna.
• Duplikation och sekvensfel: Duplicerade paket eller paket som kommer till mottagaren i fel ordning ska inte förekomma! Självklart kan man acceptera enstaka paket då och då, exempelvis vid någon tillfällig nätstörning. Denna typ av fel har ofta samma effekt som paketförluster.
Om det förekommer kontinuerligt, exempelvis till/från någon viss adress, är det allvarligt och måste tas om hand.
Fakta
Acceptanstest
Acceptanstest innebär att man testar att kraven i kundens kravspecifikation och att SLA har uppfyllts. Efter att acceptanstesten har godkänts utfärdas ett leveransgodkännande av kunden.
Så här gör man acceptanstest av ett wan för telepresence. Tester i sex steg:
1. Kontroll av fördröjning, jitter, paketförluster, duplikation och missorder. Mätningen ska pågå under två veckor.
2. Kontroll av routing och klassificering för att se att videotrafiken går rätt väg genom nätet.
3. Kontroll av prestanda och genomströmning vid olika scenarier och olika accesstyper.
4. Kontroll av onormala driftfall, test av redundans och fail-over.
5. Kontroll av qos och prioriteringsmekanismer för att se att de högre trafikklasserna inte börjar kasta paket då de lägre klasserna blir överbelastade.
6. Kontroll av larm, statistik och rapportfunktioner som ingår i SLA-avtalet.
Grundförutsättningar innan testet startar: Mätningen och testerna ska genomföras i nätet, exempelvis mellan tio geografiskt utspridda kontor/orter. Acceptanstesten genomförs under verklig drift för att återspegla verkliga förhållanden. Mätutrustningen ska placeras vid nätleverantörens ändpunkter/cpe:er och ska genomföras med dedicerade mätprober som har hög mätnoggrannhet för att garantera god tillförlitlighet.
En mera utförlig beskrivning av Bybrick Consultings acceptanstester hittar du på www.bybrick.se.
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 24 augusti 2009