Molnet tur och retur: Är det dags att flytta hem it-leveransen?

Trenden som har vuxit fram gradvis i flera år, kallas repatriering. Den pekar bort från en ensidig tilltro till de globala techjättarna – mot mer hybrida molnmiljöer där diversifiering och datasuveränitet får större betydelse.

Konkret innebär det att företag och offentliga aktörer utvärderar möjligheterna med att flytta delar av it-leveransen närmare verksamheten – till europeiska moln, lokala datacenter eller egen regi. Gärna i en hybrid multi-cloud-mix.

– Repatriering handlar inte om att lämna molnet helt, utan om att göra hemläxan och återta kontrollen, säger Hans Werner.

De senaste veckorna har allt fler och högre röster höjts för en sådan reträtt. Den geopolitiska oron kring Donald Trump efter toppmötet i Davos har väckt betänkligheter kring beroenden. Vad händer om presidenten ”rycker sladden” som maktmedel, är frågan många ställer sig.

Men bilden är inte helt ensidig.

– Det går lite åt alla håll just nu och molnet växer fortfarande, även om i lägre takt än under rekordåren 2018-2020. Och om vi räknar AI-plattformarna till molnet så växer det exponentiellt, säger Hans Werner.

Skiftet från en enögd ”cloud first”-strategi till en mognare ”cloud smart”-variant där man syr ihop olika molnleverantörer och egna lösningar efter behov tycks dock vara ett faktum. Analyshuset Gartner förutser att den typen av hybrida molmiljöer kommer stå för 90 procent av leveransen 2027.

Hans Werner delar bilden och konstaterar att framtiden ligger i hybrida ”multi-cloud-milöer”, för högsta möjliga rådighet och minsta möjliga inlåsning.

Har följt molnresan i 20 år

Hans Werner har följt företagens och it-budgetarnas väg mot molnet i över 20 år. Han beskriver rörelsen som en del av en generell externifiering, där företag lägger ut ”icke-kärnverksamhet” på underleverantörer för att öka effektiviteten. De publika molntjänsterna, med sina skalfördelar och snabb tillgång till den senaste tekniken, har varit den självklara vägen framåt. Tills nu.

Att trenden har vänt, eller bromsat in, finns det enligt Hans Werner flera mer eller mindre samverkande skäl till.

Tydligast i dagsläget är alltså den tilltagande geopolitiska oron, kopplad till USA:s och Trump-administrationens oförutsägbarhet.

Att amerikanska bolag hanterar 70 procent av molninfrastrukturen i Europa , via techjättarna AWS, Google och Microsoft, skapar ett geopolitiskt underläge. Vad händer om Donald Trump hotar med att kapa förbindelsen? Eller begär att data som är lagrad på de amerikanska bolagens servrar ska lämnas ut till USA, även om de är placerade i Europa – vilket amerikansk lag faktiskt medger.

På kort tid har en sådan riskbild gått från hypotetisk till reell. Techdominansen har blivit ett maktmedel i slaget om världsherravälde och fått företag och verksamheter i länder utanför USA att tveka och backa.

– Det är tydligt att allt fler prioriterar Europa-perspektivet, det vill säga närhet och suveränitet i hur vi producerar it och stöttar våra verksamheter, konstaterar Hans Werner.

Men redan innan det geopolitiska uppvaknandet kring USA:s dominans var repatrieringen en faktor. De regulatoriska kraven på att hålla data inom EU har ökat successivt sedan 2020, vilket gjort det problematiskt att lagra känslig information i utomeuropeiska moln.

Till det kommer växande oro för cyberintrång från Kina och Ryssland.

– Det finns en ny riskmedvetenhet. Det handlar inte längre bara om pengar, utan om nationell säkerhet.

Men självklart handlar det också om pengar.

Inlåsning efter pandemin

Runt 2020 kom de första tecknen på att molnet kanske inte var fullt så kostnadseffektivt som många hade hoppats på. Och i samband med pandemin började företag flytta hem tjänster, eftersom man märkt av de ökade riskerna i försörjningskedjorna. Det kom att gälla även it- och it-leveranser.

– Tittar vi på den traditionella leveransmodellen i molnet finns det flera negativa effekter som blivit allt tydligare över tid, säger Hans Werner.

En typisk sådan är de påtagliga inlåsningseffekterna, där leverantörerna oskäligt höjer priset bara för att de kan.

– Kunderna har blivit fast i vissa tjänster, med ytterst begränsade möjligheter att ta sig ur och där leverantörerna höjer priserna kraftigt utan tydlig motivering. Tjänsterna är automatiserade, men ändå ökar priserna varje år och kunden kan inte påverka eftersom inlåsningen är så stark.

Hans Werner kallar det ”kompensationsekonomi” som bygger på inlåsning, till skillnad från verklig marknadsekonomi.

– Hade marknaden fungerat hade låg kundnöjdhet lett till förflyttning. Att det inte sker visar hur omfattande inlåsningseffekterna är.

– Utöver det är prissättningen i sig svår att överblicka. Vi har bytt Capex mot Opex och trott att molnet automatiskt skulle bli billigare. Men det är inte säkert. Och leverantörerna är mästare på att dölja licens- och affärsmodeller bakom extrem komplexitet. Då är det naturligt att vilja ta tillbaka kontrollen – och det enklaste sättet är ofta att flytta hem delar av leveransen.

Vilka branscher är först att flytta tillbaka?

– Framför allt verksamheter inom kritisk infrastruktur, till exempel energibolag, företag inom bank och finans samt kommunikation och telefoni. Den globala industrin är mindre påverkad. För exportinriktade företag med verksamhet över hela världen kan det publika molnet fortfarande vara en stor fördel – liksom för aktörer som ska upprätthålla samhällsfunktioner i kris eller krig.

Vad händer när man flyttar hem från molnet? Får man bättre kontroll?

– Ja, man kan få bättre kontroll över data och kostnader. Men det blir samtidigt betydligt svårare att hänga med i det innovations- och utvecklingstempo som de globala molnplattformarna driver.

Hur ser flytten ut i praktiken – från vad till vad?

– Det handlar nästan aldrig om att ta hem allt. Att helt lämna de globala molnen är i dag orealistiskt – det saknas fullgoda alternativ.

– Istället ser vi ökad diversifiering. Man gör hot- och riskbedömningar och identifierar vilka delar som kan flytta från ett ensidigt beroende till lösningar med lägre risk och högre kontroll. Ofta behåller man samarbetsplattformar som Microsoft 365 eller Google i molnet, medan affärskritiska eller produktionsnära system flyttas till lokala moln, svenska datacenter eller egen regi.

Ökad oro för techjättarnas moln-dominans

Vad som händer härnäst må dock vara osagt. Den senaste tidens tilltagande spänningar mellan Europa och USA, har spätt på oron för beroende. I Europa ifrågasätter allt fler lämpligheten i att lagra data i amerikanska moln.

Men även i USA ser företagen över sina strategier för en lämpligare och mer mogen multicloud-mix vad avser risk, roi och kostnadskontroll.

”Molnrepatriering handlar inte om att förkasta molnet, utan om att anamma en mer anpassad, praktisk och kostnadseffektiv strategi”, skiver analytikern Sneha Banerjee Enterprise Analyst, i en artikel på techsajten Manage Engine.

Riskbilden ändrar sig från en dag till en annan. Enligt Hans Werner är just denna föränderlighet något varje it-ledare behöver ta med i beräkningen framåt. Att korta den strategiska tidshorisonten och undvika att bygga in sig i långa beroenden av teknik och leverantörer är hans vikigaste medskick.

– Saker och ting händer så snabbt idag, att treårsstrategier eller femårsstrategier blir irrelevanta. Spelplanen kommer förändras mer än en gång bara i år. Så du måste kunna ompröva alla strategier med kort varsel, det gäller it-strategin, sourcingstrategin, kundstrategin och molnstrategin.

Så hur ska ledare tänka framåt kring molnet från och med nu?

– Först och främst gäller det att korta strategihorisonten för att kunna hantera osäkerheten och de snabba förändringarna i omvärlden. Sedan gäller diversifiering baserad på riskanalys för att undvika beroenden och inlåsning. Att inte lägga alla ägg i samma korg är centralt för både risk- och kostnadskontroll.

– I grunden handlar det om att göra en ordentlig hot- och riskbedömning och växla över till en mer riskfri mix .