Jag har engagerat mig mer och mer i kommunernas krisberedskap, och specifikt på kommunväxelns roll. Helt enkelt för att bristerna är så stora. När det uppstår en samhällskris, även i mindre skala än en stor skogsbrand, uppstår ett enormt informationsbehov. Då är det kritiskt viktigt att kommunväxeln pallar trycket och är tillgänglig för alla oroliga medborgare som söker besked. Det här är en fråga som många kommuner blundar för. Resultatet? Varje ny kris är en ny överraskning. ”Oj, kommunväxeln är fullständigt nedringd idag. Vad synd att vår ena telefonist är hemma och vabbar.”
Med bättre redundans och beredskap skulle kommunens växel kunna vara i drift och tillgänglig för oroliga medborgare dygnet runt även när samhället utsätts för stora påfrestningar. Det borde vara en mycket rimlig målsättning, men jag vill påstå att de flesta svenska kommuner inte kan leva upp till den idag.
Branden i Västmanland innebär en möjlighet att lära sig av sina misstag, och därför är det omfattande utrednings- och analysarbete som pågått sedan dess väldigt positivt och professionellt. Det är många aktörer, inte bara MSB, som analyserar och försöker dra lärdomar från händelseutvecklingen och myndigheternas agerande de ödesdigra dagarna i augusti 2014 då 2000 hektar skog försvann i lågorna. Men varför har kommunikationen med allmänheten så låg prioritet i den här utvärderingen? Med god kommunikation kan man motverka oro och onödig ryktesspridning. Kommunväxeln är som viktigast när det är som allra svårast att driva den, men trots det saknas både kris- och kontinuitetsplan för telefonväxeln i många kommuner. Därför är det synd att MSB inte lägger någon vikt vid detta i sin rapport.
Läs mer om MSB:s rapport här:
https://www.msb.se/sv/Om-MSB/Nyheter-och-press/Nyheter/Nyheter-fran-MSB/Viktiga-lardomar-fran-skogsbranden-i-Vastmanland/
Denna artikel var tidigare publicerad på tidningen telekomidag.se
publicerad 8 april 2016
av
Roland Pihlström, vd på Kalix Tele24