Sveriges digitala försprång krymper: ”Det är sorgligt”

Caroline Segerstéen Runervik beskriver utvecklingen som mer än en tillfällig svacka.

– Jag skulle säga att det är sorgligt. Det tråkiga är att vi har sett den här utvecklingen under många år. Jag tror att det finns en viss medvetenhet, men det tar tid att förändra, säger hon till Techtidningen.

Enligt rapporten får Sverige 84 poäng för digitala medborgartjänster, jämfört med EU-snittets 85. År 2023 låg Sverige på 93 poäng, medan EU-snittet då var 79. 

För företagstjänster ligger Sverige fortfarande strax över EU-genomsnittet, men marginalen har krympt kraftigt. År 2023 var gapet elva poäng. Nu är det en poäng.

”Ingen anledning att Sverige ska vara sämre”

Caroline Segerstéen Runervik vill inte stirra sig blind på att skillnaden mot EU-snittet bara är en poäng. Det viktiga är riktningen.

– Man kan säga att skillnaden mot EU-snittet är liten, men man måste titta på trenden. Den har varit negativ över tid. Det finns ingen anledning till att Sverige ska vara sämre än andra länder.

Hon pekar särskilt ut bristen på datadelning mellan myndigheter som en av de största svenska svagheterna.

– Många andra länder har sprungit om oss när det gäller centrala initiativ, digitala plattformar och framför allt att våga utbyta data mellan myndigheter. Det är fortfarande en av våra största utmaningar i Sverige: att vi inte delar data tillräckligt.

Enligt Caroline Segerstéen Runervik har det skett en förflyttning i rätt riktning, där myndigheter i högre grad uppmuntras att dela data. Men effekten syns inte ännu.

Teknikansvaret hamnar långt ner

En central förklaring till det är enligt henne Sveriges decentraliserade modell. Många beslut om digitala lösningar fattas av enskilda myndigheter, regioner och kommuner, även när frågorna är tekniskt komplexa och det finns samordnings- och stordriftsfördelar med att samarbeta.

– Vi lägger väldigt mycket ansvar på varje myndighet och kommun. Man lägger teknikansvar och principiella vägval långt ner i organisationer som egentligen kanske inte ska vara de bästa på teknik, säger Caroline Segerstéen Runervik.

Hon menar att det är rimligt att fråga sig om varje kommun ska behöva ha kompetens att göra avancerade teknikval på egen hand.

– Ska det vara varje kommuns ansvar att se till att man har tillräckligt duktig teknisk och legal kompetens för att exempelvis avgöra när man får använda vilken molntjänst? Det kan jag tycka är konstigt.

Problemet blir särskilt tydligt i mindre kommuner, där det kan vara svårt att rekrytera och behålla rätt teknisk kompetens. Samtidigt ställs de inför samma frågor som större aktörer: molnval, dataskydd, informationssäkerhet, AI och integrationer.

Monoliter och arkitekturell skuld

En annan förklaring är det tekniska arvet. Sverige var tidigt ute, men tidiga investeringar innebär också att många offentliga verksamheter sitter fast i gamla systemmiljöer.

– Vi har byggt monoliter. Eftersom det är så decentraliserat har vi byggt olika tekniska lösningar per region och per kommun. Vi har inte haft traditionen, och tidigare inte heller möjligheten, att dela data och information.

Hon beskriver det som en sorts arkitekturell skuld.

– Vi har förmodligen inte heller haft tillräckligt många öppna API som gör det möjligt att dela information mellan olika aktörer. På det sättet har vi byggt upp en arkitekturell skuld och ett teknikarv som kommer att ta tid att förändra.

Konsekvensen märks enligt henne tydligast när medborgarens ärende rör sig mellan olika delar av offentlig sektor.

– Vi brukar prata om livshändelser ur medborgarens perspektiv. Man flyttar, blir sjuk, ska bygga hus eller söker skola. I dag kan det vara svårt att få med sig information mellan kommuner, regioner och myndigheter.

Enskilda system kan fungera var för sig. Men om informationen inte följer med mellan aktörer faller helheten.

– Det kanske är så att enskilda system fungerar, men när medborgaren rör sig mellan olika delar av offentlig sektor följer informationen inte med. Då kan man inte leverera en lika bra tjänst.

Hälsa och juridik tappar

I rapporten drivs Sveriges försämring främst av områdena juridik och hälsa. Det är också områden där digitalisering ofta möter komplexa frågor om ansvar, sekretess, dataskydd och huvudmannaskap.

Caroline Segerstéen Runervik tror att just den svenska försiktigheten kan vara en del av förklaringen.

– Jag funderar på om vi i Sverige ibland vill göra allting så korrekt att vi slår knut på oss själva.

Det är viktiga frågor och det finns mycket sekretess. Men ibland undrar jag om vi lägger så mycket kraft på att uppfylla alla krav att vi till slut inte kan leverera en bra tjänst till medborgaren.

Hon betonar att riskerna är verkliga, men menar att försiktigheten också kan få ett pris.

– Om jag ska vara rent krass så tror jag också att vi inte har prioriterat det tillräckligt.

Finland går till handling

Finland lyfts ofta fram som jämförelse. I rapporten ligger Finland tydligt före Sverige, både när det gäller digitala medborgartjänster och företagstjänster.

Enligt Caroline Segerstéen Runervik handlar skillnaden delvis om mer centraliserad styrning. Hon menar på att de i Finland har en mycket mer centraliserad styrning men hon pekar också på den kulturen som finns där.

– Jag tror att det också finns en kulturell skillnad. Finland är ett land där det inte är lika mycket snack. Man bestämmer sig, pekar med hela handen och genomför.

Det står i kontrast till den svenska konsensuskulturen, där fler aktörer ska komma till tals.

– I Sverige har vi en konsensuskultur där alla ska komma till tals och där man vill hitta en gemensam linje. Det är en styrka i många sammanhang, men ibland gör det att det tar för lång tid.

Samtidigt varnar hon för att en svensk modell inte bara rakt av kan kopiera Finland. Lokala behov måste fortfarande vägas in.

– Det får inte bli så att Stockholm bestämmer exakt vad som ska gälla för små kommuner i Norrland. Men man måste också bestämma vilka beslut som kan tas på central nivå och vilka beslut som bör hanteras lokalt.

Bygger Sverige för mycket själv?

En annan skillnad mot flera andra europeiska länder är enligt Caroline Segerstéen Runervik att svensk offentlig sektor i hög grad bygger egna lösningar.

– I Sverige har många myndigheter velat bygga själva. Det kan man fundera över.

Hon betonar att Capgemini själv är en leverantör inom digital transformation, men menar att frågan ändå är större än konsultmarknaden. I andra europeiska länder upplever hon att offentlig sektor oftare tar hjälp från marknaden när större digitala plattformar ska utvecklas.

– Min bild är att man där har mer hjälp från marknaden. Då får man också ett tätare samarbete mellan näringsliv och offentlig sektor.

Problemet i Sverige är inte brist på innovation, enligt Caroline. Tvärtom finns det många exempel på myndigheter och kommuner som testar nya lösningar, inte minst inom AI. Svagheten ligger snarare i att lösningarna inte sprids.

– Vi är duktiga på att vara innovativa i en kommun, men vi får inte ut lösningarna till resten av landet.

Molnfrågan kräver balans

Debatten om digital suveränitet har gjort molnfrågan mer laddad för offentlig sektor. Caroline Segerstéen Runervik tycker att debatten behövs, men varnar för att den inte får leda till handlingsförlamning.

– Det är en väldigt viktig fråga. Vi ska inte vara naiva. För mig handlar det om balansen mellan innovation och kontroll.

Hon menar att organisationer måste börja i datan.

– Vilken typ av data måste jag ha total kontroll över? Vilken typ av data kan jag eventuellt lägga i ett amerikanskt moln?

Hennes bedömning är att många myndigheter och företag kommer att behöva hybrida lösningar, där data, säkerhet och kostnad avgör vilken teknisk plattform som används för olika ändamål.

– De amerikanska molntjänsterna har byggts upp över tid och ligger väldigt långt fram tekniskt. Samtidigt är det bra att vi har fått en debatt om hur vi hittar balansen mellan innovation och kontroll.

Risken är enligt henne att pendeln slår för långt åt andra hållet.

– Jag tror att många förstår att de behöver amerikanska lösningar eftersom de ger stora fördelar. Men i dag inser många också att de behöver europeiska lösningar och måste titta på det alternativet. Det viktiga är att gå in i det med öppna ögon.

Behöver långsiktig strategi

Frågan om vem som ska driva den nationella samordningen är en svårare sådan. Caroline Segerstéen Runervik pekar på att digitaliseringsfrågorna i dag riskerar att hamna mellan stolarna.

– Det är en regeringsfråga i stor utsträckning. I dag ligger vissa frågor hos vissa statsråd och andra frågor någon annanstans. Digitaliseringsfrågorna riskerar att hamna mellan stolarna.

Hon efterlyser en mer långsiktig strategi som håller över mandatperioder.

– Här skulle Sverige behöva enighet över blockgränserna och en tydligare långsiktig strategi. Samtidigt är fyra år en evighet när det gäller ny teknik och AI.

Det gör beslutsförmågan avgörande. Teknikutvecklingen går snabbt, och enligt Caroline Segerstéen Runervik är passivitet i sig ett risktagande.

– Det är vår demokratiska skyldighet att våga fatta beslut som gör att vi både kan ha säkra lösningar och bra tjänster till medborgarna, utan att tappa vårt tekniska försprång.

Tre råd till beslutsfattare

För it-chefer, kommundirektörer och andra beslutsfattare som vill vända utvecklingen pekar Caroline Segerstéen Runervik ut tre områden.

Det första är att börja med medborgaren.

– I offentlig sektor pratar man om livshändelser. Man måste titta på medborgarresan och fråga sig var medborgaren får en bra tjänst och var tjänsten är undermålig. Det är där man bör fokusera.

Det andra är att inte försöka lösa allt själv.

– Man behöver lära av andra och våga ta hjälp. Man ska inte alltid tänka att man ska hitta lösningen själv eller bygga allt själv.

Det tredje är datan.

– Allt börjar med att ha koll på sin data. Även om vi pratar om AI hela tiden är det ofta där problemen uppstår. Om AI inte skalar eller fungerar beror det ofta på att man inte har kontroll över sin data, inte har en tydlig datastrategi eller inte har en fungerande datastyrningsmodell.

Hennes slutsats är att Sverige fortfarande kan vända utvecklingen, men att det kräver tydligare prioriteringar.

– Utgå från medborgaren och medborgarresan, bygg nätverk, våga ta hjälp och börja med datan. När det gäller AI handlar det dessutom om att vara nyfiken, prova och testa.