På åttiotalet handlade telefrågan om teknik – om vilken telefonväxel man skulle välja – och företagets teleansvariga kunde en massa om kort, programreleaser och korskoppling. I början av det årtiondet fanns som bekant bara en aktör och utbudet var inte särskilt stort. Nu kretsar frågan om affärsmodeller, tjänsteinnehåll, abonnemang och servicenivåer och antalet leverantörer inom produkter och tjänster är oändligt. Vilket ställer nya krav på de som ansvarar för frågan.
Om man vill vara elak kan man säga att vi gått från tekniktrassel till avtalstrassel. För trassligt är det på många håll. Få är de organisationer som hunnit med tankemässigt i den snabba utvecklingen och konsekvensen blir att många tittar på fel saker när de ska upphandla telekomtjänster. Ett tydligt exempel är priset, som många gånger får för stort fokus.
