Johan Magnusson: ”Digitalisering ska utmana fundamentet”

Digitalisering beskrivs som lösningen på alla problem, men behandlas som ett kosmetiskt lager. Man köper en tjänst, inför ett verktyg, skriver en strategi och tror att effekterna ska komma automatiskt. Men det händer inte.

Och problemet är sällan tekniken.

Dagens styrmodell har nått vägs ände

Digitaliseringens sanna roll är att utmana fundamentet. Den handlar om hur verksamheten styrs, hur resurser fördelas och om att våga ompröva det som aldrig tidigare ifrågasatts.

När digitalisering reduceras till teknik får vi inga bestående resultat. Det blir innovation i teorin och stagnation i praktiken.

Vi har byggt upp en verksamhetsmodell som fungerar utmärkt så länge man vill bibehålla status quo. Problemet är att status quo inte längre är ett alternativ. Demografin tillåter det inte, ekonomin tillåter det inte och invånarnas behov tillåter det definitivt inte.

Ändå fortsätter vi att använda en modell som är skapad för gårdagens utmaningar. Den är trygg, ja. Men tryggheten är bedräglig. Den skapar illusionen av kontroll samtidigt som gapet mellan ambition och förmåga växer för varje år.

Brist på styrning bromsar digitalisering

Det som verkligen står i vägen för kommunal omställning är inte bristen på teknik eller idéer. Det är bristen på styrning som tar digitalisering på allvar.

När styrningen är fragmenterad, kortsiktig och främst inriktad på att bevaka ramarna i stället för att utveckla dem. Då blir digitalisering bara ännu ett område som trängs om uppmärksamheten.

Alla vill ha effekterna, men få vill göra det organisatoriska arbete som krävs för att de ska uppstå.

Vi måste inse att dagens modell för att driva verksamheter i kommunal sektor är vid vägs ände. Den kan inte bära den omställning som förväntas. Den är byggd för förvaltning, inte omställning.

Så länge kommuner fortsätter att försöka modernisera den med punktinsatser kommer resultatet att bli detsamma: nya system, samma logik. Nya strategier, samma utfall. Nya mål, samma hinder.

Omställning kräver ett uppbrott. Det kräver att vi faktiskt gör det som så många undviker att tala om, nämligen att byta verksamhetslogik. En logik där digitalisering är en integrerad del av styrningen, inte ett fristående spår. En logik där ansvar och mandat för utveckling är tydligt fördelade och där förvaltning inte får dominera allt. En logik som skapar reformutrymme och inte bara räknar timmar och procent.

Nästa gång någon i kommunal sektor presenterar en omställning är det därför rimligt att ställa den obekväma frågan: är det här verkligen omställning, eller är det bara ännu en uppfräschning av det gamla? Om svaret lutar åt det senare är det hög tid att göra något annat. För man kan inte lösa framtidens problem med gårdagens modell. Och man kan definitivt inte kalla det omställning när allt man förändrar är fasaden.

Vågar koda om DNA

När jag, som del av juryn för Sveriges Digitaliseringskommun 2025 och i vår forskning möter kommuner som vinnande Kungsbacka och även Nacka och Ånge som var i slutstriden om priset, inger det mig en underbar känsla av hopp.

Här är kommuner som tar digitalisering på allvar. Som har förstått att omställning inte kan ske kosmetiskt utan kräver att vi ifrågasätter grundvalarna, kodar om vårt DNA och göra saker på riktigt.

Detta hopp är svårfunnet, men det finns där, ojämnt fördelat över landet.

Tack alla fantastiska kommuner som vågar ge sig i kast med denna enorma utmaning. Invånare i generationer framåt kommer att tacka er.

Johan Magnusson, är professor i informationssystem och föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation vid Göteborgs universitet, med fokus på styrning och digital transformation i offentlig sektor.