”Därför kan suveräna moln stärka Sveriges innovationskraft”

Sovereign Cloud – eller oberoende molnmiljöer – har länge varit en snackis i teknikvärlden – viktigt i teorin, men alltför luddigt i praktiken. Regeringar har pratat om det, strategidokument har skrivits, men utan tydliga regelverk har utvecklingen gått trögt. Nu står vi vid en vändpunkt. Jag tror att 2026 är året då oberoende moln kan bli ett konkret förstahandsval för svenska företag och myndigheter.

Jag ser tecken på att denna förändring redan är på väg. Nationer börjar integrera sina initiativ för oberoende moln i bredare digitala strategier. Det handlar inte längre bara om datasäkerhet och nationell kontroll – det handlar om att skapa nödvändiga förutsättningar för innovation i startups, akademisk forskning och ekosystemen kring AI.

Hittills har diskussionen ofta fastnat i defensiva argument: skydd mot övervakning, efterlevnad av dataskyddsregler, minskad beroende av utländska teknikjättar. Allt detta är viktigt, men det räcker inte. Ett oberoende moln som bara erbjuder trygghet men inte gör innovation möjligt blir en dyr säkerhetslösning – inte en plattform för framtiden.

Från regelefterlevnad till konkurrenskraft

Det som händer nu är att länder och företag börjar förstå att oberoende och innovation inte står i ett motsatsförhållande – de förutsätter varandra. En ung forskare vid ett svenskt universitet ska kunna träna avancerade AI-modeller utan att skicka känsliga data till molntjänster på andra kontinenter. En nordisk startup inom vården ska kunna utveckla diagnostikverktyg med patientdata utan att kompromissa med vare sig integritet eller utvecklingshastighet.

Det oberoende molnet kan inte vara ett andrahandsval där man offrar prestanda för säkerhet. Det måste vara ett förstahandsval där båda finns samtidigt. GPU per capita – det mått på välstånd jag tidigare pratat om – gäller även här. Tillgången till beräkningskraft på hemmaplan blir avgörande för länders konkurrenskraft.

Decentralisering som styrka

Sverige har gjort viktiga framsteg med AI-fabriken i Linköping och datacentret i Strängnäs. Men dessa investeringar måste knytas till en tydlig strategi för oberoende molninfrastruktur. Och det räcker inte att bara bygga en sådan infrastruktur – vi måste definiera vad den ska användas till och vem som ska ha tillgång till den.

För att komma någonvart anser jag att följande bör vara målsättningarna med ett oberoende svenskt och europeiskt moln:

• Att träna nästa generations AI-modeller på europeiska data.
• Ge startups tillgång till beräkningskraft utan att kompromissa med integritet.
• Möjliggöra forskningsgenombrott som stannar i Europa.

Europa har potential att på sig ledartröjan. Vi har regelverk som GDPR, en kultur av offentliga och privata partnerskap och forskningsinstitutioner i världsklass och precis som den europeiska öppenkällkodsrörelsen visade kan decentralisering utgöra en styrka. Ett oberoende europeiskt moln behöver inte vara en monolitisk plattform. Det kan vara ett nätverk av nationella och regionala noder som samarbetar, delar standarder och möjliggör dataportabilitet – men som samtidigt ger länder och dess företag och myndigheter kontroll över sin egen infrastruktur.

Om vi kan artikulera dessa konkreta syften och koppla dem till mätbara mål, då kan 2026 bli startpunkten för något verkligt betydelsefullt: oberoende beräkningskraft per capita i Sverige och Europa. Och det är verkligen dags att börja räkna.

Kevin Cochrane är marknadschef på molnbolaget Vultr